Psykologyrkets utveckling

Psykologyrkets utveckling

Skolpsykologens historiska utveckling hänger nära samman med hela psykologkårens utveckling i Sverige. Psykologutbildning och psykologkårens utveckling på arbetsmarknaden blir parallella företeelser.

Antalet utbildningsplatser på psykologlinjen var i slutet av 70 -talet 150 elever, vilket kan jämföras med antalet utbildningsplatser på Psykologprogrammet som år 2004 nästan var 450 elever. År 2015 räknar man med att 665 elever kommer att examineras.

För att bli legitimerad psykolog krävs idag att man går en sammanhållen 5 årig utbildning samt har ett års praktisk tjänstgöring under handledning av erfaren psykolog. Utbildningen omfattar 200 poäng på psykologlinjen.

Legitimation för psykologer infördes 1978 som en garanti för att psykologen genomgått en av samhället godkänd utbildning och även fullgjort praktisk tjänstgöring. Socialstyrelsen utfärdar legitimationen.

Sedan 1992 finns en reglerad treårig specialistutbildning för psykologer. Specialistbehörighet ges idag inom tre olika områden nämligen, klinisk psykologi, pedagogisk psykologi, arbets- och organisationspsykologi.

Sveriges Psykologförbund som är psykologernas fackförbund har funnits sedan 1955. År 1970 var antalet medlemmar i Sveriges Psykologförbund 3445 personer. Av dem uppskattades ca 2800 vara verksamma psykologer. Siffrorna kan jämföras med att det 2004 fanns ca 7000 medlemmar och 2015 är medlemsantalet 11065 medlemmar.

Skolpsykologens utveckling
Skolpsykologyrket är en relativt ung profession. De första psykologerna började arbeta i Stockholm i början på 60-talet. 1964 fanns 10 psykologer anställda vi d Psykologenheten i Stockholm. Psykologer i skolan var då en försöksverksamhet och varje psykolog ansvarade för ca 5000 elever. Varje län hade tidigare en Länsskolepsykolog som höll ihop hela skolpsykologverksamheten i Sverige. Länsskolepsykologerna försvann i samband med kommunaliseringen av skolan i början på 90-talet.

I dag finns 1000 kommunalt anställda psykologer enligt Psykologförbundets statistik.   Idag räknar man med att det i 200 av de 290 kommunerna i Sverige finns minst en skolpsykolog, men fortfarande saknas det anställda psykologer i ett 90-tal kommuner. Psykologförbundet har som riktlinje att det ska vara högst 500 elever per psykologtjänst.

Psykologens arbetsuppgifter i skolan utvecklas ständigt. Under 60-talet låg fokus på eleven och psykologernas huvudsakliga arbetsuppgift var att testa. På 70-talet arbetade psykologen också med grupper av elever och föräldrar men också med skolövergripande arbetsuppgifter som t.ex. handledning, fortbildning och föräldragrupper. Under 1980-talet tillkom även samtal med elever i grupp och enskilt, förebyggande av mobbning, deltagande i kris och katastrofberedskap mm. Under 1990–talet var det många nedskärningar men samtidigt uppmärksammades de neuropsykiatriska/psykologiska diagnoserna som ADHD, DAMP osv. och psykologerna fick ny fart på testande och utredande, samtidigt som de måste hålla de arbetsuppgifter som kommit till sedan 40-talet vid liv.

1992 inrättades specialistutbildningen och skolpsykologen fick möjlighet att vidareutbilda sig till och få behörighet som specialist i pedagogisk psykologi.

Tidigt 2000-tal kännetecknades av en harmonisk syntes av traditionsrikt skolpsykologiskt arbete och nytänkande. Skolpsykologen hade fått en stabil yrkesidentitet och hade banat en väg som nyutexaminerade psykologer i skolan drog god nytta av.

2011 börjades skärpningen av Skollagen (2010:800) att tillämpas, då man införde den samlade Elevhälsan med bl.a. lagstadgat krav på att alla skolor bl.a. ska ha tillgång till skolpsykolog.

Psykologen i skolan är generalist och arbetar aktivt inom alla nivåer i skolan dvs. både på individ-, grupp- och organisationsnivå.